Usch jag var tvungen att lämna ifrån mig min favorit kille Disel igår. Var tvungen för när jag börjar jobba sen så finns det ingen som kan komma och gå ut med honom på dagarna. J åker dessutom till Vegas så han kan inte heller hopppa in och ta honom ibland.

Just nu känner jag mig typ ensamast i världen. Brukar alltid krypa upp i soffan med honom på kvällarna. Visst jag har ju kissen fortfarande men som jag sagt tidigare är hon inte speciellt sällskaplig hehe. Det som är jobbigast är väl när man kommer hem och det är igen som kommer rusande till dörren och hälsar på en.

Visst det går över jag vet det. Dessutom är han ju inte borta för alltid hehe. Dem som har hund förstår mig. Det är ju min lilla bebis, många har kanske svårt att relatera till det och känner "men det är ju bara en hund?". Mja förvisso men han betyder otroligt mycket för mig!